Ni som väntar på Blodkraxa … uppdaterat

Skärmavbild 2018-06-27 kl. 14.37.55

För er som undrar.

Att skriva tredje och avslutande delen i serie är en annorlunda upplevelse än mycket annat jag skrivit. När jag påbörjar en ny berättelse så flyger jag iväg med handlingen. Det är att utforska lika mycket som att delta. Men för varje ord berättelsen växer är det mer jag måste hålla reda på, tänka på, matcha med det jag skriver för tillfället. Ju längre berättelse desto mer “bagage” (om vi nu kan kalla det bagage). För mig går det därför långsammare att skriva ju längre in i en berättelse jag är. Eller färre ord/timme om man ska vara krass. Men det är okej, för jag drivs av att vilja avsluta berättelsen också, vilket betyder fler timmar/dag. Så kanske går det på ett ut?

I vanliga fall kan jag gå tillbaka i texten och justera handlingen om så krävs för att det ska hänga ihop med det jag senast skrivit. Det kan jag inte nu eftersom del 1 och del 2 redan är utgivna. Jag måste hålla mig till ett definierat universum.

Aha, men behövde hon inte det i Snösommar också? Kleptomania fanns ju redan.

Jo, men bara delvis. Snösommar utgår från Kleptomania och rör sig framåt. Skillnaden är att Blodkraxa har ett slut och jag därifrån måste röra mig bakåt, väva ihop den med sina föregångare.

 

Haha, hela detta låter jätteluddigt, inser jag. När jag istället bara kan säga:

Jag är nästan där.

Vid slutet.

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s