BLODKRAXA

Här är Blodkraxa. Eller nästan hela. Det gick inte att få in fler sidor på den skärm jag använder än de som syns på bilden. 171. Det var max. Så jag fick ta bort flera rader med sidor för att titelsidan OCH slutsidan skulle synas på skärmbilden. Det finns alltså en början och ett slut och en himla massor sidor däremellan. Fler än vad som syns. Så här är en bildrepresentation av Blodkraxa – typ:

BLDKRX

Målet var att släppa boken under 2018. Så har det inte blivit. Men den kommer våren 2019. Och nu vet ni att den finns!

Orsaken till förseningen är min. Efter Bokmässan var det som alla virus och bakterier beslutade sig för att flyga på mig. Istället för att skriva, redigera och hålla på med manuset låg jag nedbäddad eller hostade i några veckor framöver. Efteråt blev tiden för snäv för att jag skulle hinna pusha det där extra som alltid behövs för att ta ett manus ända fram till utgivning och speciellt om man ska hinna innan jul. Sedan är det fler personer involverade som man också ska synka med. Men det är ändå okej, tänker jag. För jag vet ju att allt blir så himla bra till slut!

Ni som väntar på Blodkraxa …

Skärmavbild 2017-04-14 kl. 12.36.53

KLEPTOMANIA the game – Om du inte får nog av troll och luftskepp mellan två böcker.

Nu finns Kleptomania som mobilspel! GRATIS att ladda ner för iPhone och Android, funkar också på iPad!

Boken Kleptomania kom 2014. Om bara några veckor är det dags för uppföljaren Snösommar! Tre år mellan två böcker känns som lång tid. Vad gjorde jag då? (Förutom att skriva förstås). Ett tag spenderade jag (kanske något för mycket) tid på att spela mobilspel. Tills jag tänkte att det är bättre att göra ett eget! Så väcktes idén till Kleptomania the game. Nu är jag här med både bok och spel och det känns suveränt. Klicka:

googleplaybadge          appstorebadge

klepto1025x500

App Store                                           Google Play
Skärmavbild 2017-04-14 kl. 12.48.14Skärmavbild 2017-04-14 kl. 12.47.17

 

 

 

 

 

Bokmässan 2017

Den 28 september–1 oktober är det den årliga bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg.


På torsdagen 28 september dyker jag upp på Skrivas scen kl 14-15 tillsammans med Frida Arwen Rosesund när vi pratar om hur det är att skriva en bokserie med Skrivarpoddens Kerstin Önnebo. Tröttnar man på sin värld och karaktärer, kan man undra och mer.


På fredagen hittar ni mig i Mörkersdottirs monter mellan 14-15 då jag signerar böcker.  Mörkersdottirs monter hittas i Fantastikgränden, absolut hägtigaste och mest inspirerande hörnan av Bokmässan.


Det är också i Fantastikgränd som ni säkrast hittar mig andra tider också. Och vill ni ha en trollstämpel, signerad bok eller bara säga hej, hugg tag i mig!

Kleptomania the GAME

Skärmavbild 2017-04-14 kl. 12.36.53

KLEPTOMANIA the game – Om du inte får nog av troll och luftskepp mellan två böcker.

Nu finns Kleptomania som mobilspel! GRATIS att ladda ner för iPhone och Android, funkar också på iPad!

Boken Kleptomania kom 2014. Om bara några veckor är det dags för uppföljaren Snösommar! Tre år mellan två böcker känns som lång tid. Vad gjorde jag då? (Förutom att skriva förstås). Ett tag spenderade jag (kanske något för mycket) tid på att spela mobilspel. Tills jag tänkte att det är bättre att göra ett eget! Så väcktes idén till Kleptomania the game. Nu är jag här med både bok och spel och det känns suveränt. Klicka:

googleplaybadge          appstorebadge

klepto1025x500

App Store                                           Google Play
Skärmavbild 2017-04-14 kl. 12.48.14Skärmavbild 2017-04-14 kl. 12.47.17

 

 

 

 

 

Fantastika!

Screen Shot 2016-06-17 at 12.20.24.png

Nu på lördag och söndag är jag på Fantastika. Jag deltar i tre paneler. Vi ses där!

LÖRDAG 18 JUNI:Screen Shot 2016-06-17 at 12.22.47.pngScreen Shot 2016-06-17 at 12.23.22.png

SÖNDAG 19Screen Shot 2016-06-17 at 12.24.08.png

Länk till Fantastika: https://fantastika2016.wordpress.com

Fantastastort!

 

JAG ÄR SÅ GLAD! Det här är både stort och fantastiskt!! Jag har fått Göteborg Stads litteraturpris – för Kleptomania!! Det kom som en fullständig överraskning. En riktigt, riktigt bra en! Heja trollen!!

Nu har jag gått hela dagen och tänkt på alla berättelser jag vill skriva. Vill, vill, vill! En skön känsla. För ett pris gör sånt med en, öppnar upp kreativiteten och sätter igång skrivmotivationen på högvarv. Det bästa en författare kan önska sig 🙂

Varje år delas två priser ut. Det ena är alltid ett essäpris. Det andra priset varierar och i år vad det alltså kategorin Fantasy/Science Fiction. Och det är jag så glad för! Inte bara för att jag vann (vilket är omvälvande), utan också för att svensk fantastik är en bokgenre som ska och bör lyftas fram, för den växer så det knakar. Tack till Göteborg som gjorde det! Och grattis till Anders Johansson som vann essäpriset för sin Kärleksförklaring (vilken underbar titel!).

Själva utdelningen av priset är under Göteborgs Kulturkalas den 16 augusti på Trappscenen på Stadsbiblioteket.
Här går det att läsa pressreleasen.

Min medverkan på ConFuse!

Jag har den stora äran att vara en av hedersgästerna på ConFuse, de svenska sf- och fantasykongressen, i Linköping den 7-9 augusti tillsammans med Ben Aaronovitch från Storbritannien och Madeline Ashby från Kanada.

ConFuse är den svenska sf- och fantasykongressen som går av stapeln i Linköping den 7-9 augusti. Läs mer om ConFuse här!

Och redan på torsdagen den 6 augusti finns jag på SF-bokhandeln i Stockholm för signering av böcker och medverkan i en panel om att skriva ”outside the box”. Det börjar klockan 17.00 och facebook-eventet för det hittas här.

Mitt program på ConFuse:

Fredag 7 augusti
19.00 Gruppdiskussion: Troll, finns de fortfarande? (Om mer handfasta observationer och hur trollmyten kommer igen idag.)

Lördag den 8 augusti
12.00 Författarfika med mig
14.00, Panel: What’s in a name? (How to name your characters.)
17.00 Jag intervjuas av Carolina Gómez Lagerlöf

Söndag den 9 augusti
11.00 Panel: Troll i svensk fantasy (Vilken betydelse har troll i svensk fantasy?)
13.00 Panel: Animating locations ( How do authors give an ordinary place a “soul” or a specific personality?)
16.00 Panel: Three authors, three countries, three cultures (What is it like to be an author in Canada, UK and Sweden?)

Hoppas vi ses där eller på SF-bokhandeln torsdagen den 6 augusti!

Författarblogg!

Screen Shot 2015-03-05 at 12.43.39

Nu går det också att hitta mig på LitteraturMagazinets hemsida där jag har en författarblogg.

Där bloggar jag om  inspiration till mitt skrivande, hur fantastiken väver in sig i verkligheten, om fantastiken som fenomen och genre och dess stora möjligheter att berätta om livet och världen. Min förhoppning är att synliggöra fantastiken för fler läsare, att det innehåller mer än vad många kanske föreställer sig.

På den här sidan kristinahard.com kommer jag fortsätta posta nyheter om mina böcker, releasedatum, besök, konvent m.m. och och kanske lite annat smått och gott som snubblar in 🙂

 

Här hittar ni mig under bokmässan!

kleptomania copySkaffa ett signerat exemplar av KLEPTOMANIA! Jag signerar på bokmässan i Göteborg.

Obs! UPPDATERADE TIDER!

Ni hittar mig i Kabusas monter (där även Styxx håller till):

fredagen den 26:e kl 14.15 – 14.39

lördagen den 27:e kl 11.30 – 11.45

söndagen den 28:e kl 12.45 – 13.00

Dessutom signerar jag SF-bokhandelns monter på söndagen kl 16.00

 

Och varför inte ta EN FANTASTISK PAUS FRÅN BOKMÄSSAN? Fantastisk Podd spelar in ett live-avsnitt i mysig SF-bokhandelmiljö, nämligen på SF-bokhandeln, Kungsgatan 19. Tid: Fredag den 26 september, klockan 16. Tips för alla som behöver en paus från mässkaoset.

Medverkar gör Pål Eggert, Kristina Hård, Maria Turtschaninoff, Nene Ormes och Fredrik Persson.

 

Intrabokulär teleportering – novell

Novellen nedan har några år på nacken och finns publicerad på nätet som följetong, när jag 2009 bloggade för bokcirklar.se. Här är den nu i sin helhet. Conditori Lundagård som nämns i texten finns inte längre. Men att vara fast i böckernas fiktiva värld är i allra högsta grad en realitet, och vice versa, att böckerna är fast i vår.

 

 

Jag borde nästan insett det. Som det regnade och blåste igår var det väder det engelska hedlandskapet skulle varit stolt över. Jag tillbringade eftermiddan på Lundagård med en inte alltför god bok (de får inte vara för goda, lite elakhet, våldsamhet, passion och glöd bör ingå). Och för de som inte kan Lund är Lundagård ett konditori ungefär mitt emot Domkyrkan. Längst in satt i alla fall en figur som fullkomligt stack ut. Kläderna var udda (till och med för Lundastandard) och hon var ganska högljudd och jag skulle vilja säga egensinnig och bortskämd: ”Jag vill absolut ha vanlig mjölk! Och jag kan mycket väl tänka mig sällskap!” lät hon.

Hennes blick fastnade förstås på mig, det var som när man är på teater och de får för sig att publiken ska integreras i verket! Jag och mina författarvänner har ofta diskuterat vad man gör i situationer som dessa, när man möter något som kan definieras litterärt. Viker man undan eller tar man möjligheten till att insupa inspiration? Jag flyttade i alla fall över min tekopp till hennes bord.

Med axellångt, storlockigt hår, handsydd sidenblus, långkjol (som vi sa när jag var liten) och skor som kunde tillhört min mormors mormor såg hon ut som en besökare från 1800-talets mitt. Jag lade jag märke till servetten på bordet. Med en trubbig blyertspenna hade hon klottrat, nästan ristat in, ord i det mjuka pappret. Det stod Catherine hjärtar Heathcliff, om och om igen, och så med stora hårda bokstäver: HEATHCLIFF.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa Författarförbundets jourtelefon för karaktärssvagheter. ”Det här är en medlemstjänst. Du är bara debutant!” fick jag till svar. Jag sa att det inte handlade om min egen romanfigur utan om en av de stora klassikerna. ”Om Catherine är här idag, så vet du mycket väl vem som kan dyka upp imorgon!” varnade jag. ”Heathcliff!” flämtade handläggaren förskräckt. ”Vi får lägga ut det på kontrakt!”

Och imorse ringde han (och väckte mig!) och sa att de skickat en agent som kommer med tåget (får väl se …)

*

Så typiskt av Författarförbundet att inte skicka något höglitterärt! På stationen mötte jag James Butler Hickock — Wild Bill — till hälften dikt, till hälften verklighet (det är alldeles för lätt att bli medlem nuförtiden). Men kanske (hoppas hoppas) är han lösningen på problemet.

Vad har jag lärt mig idag? Att det inte är helt lätt att få en fullvuxen man från vilda västern att lämna ifrån sig sina vapen. Något magstarkt var det när han bland allt folk på Lilla Fiskaregatan tog fram sina två Colt Marinrevolvrarna och snurrade dem vant på fingrarna. Trots protester lyckades jag stoppa ner dem i en plastkasse (även silversporrarna fick åka för de lät för mycket när han gick på kullerstenarna).

Jag berättade för honom om Catherine. Han undrade förstås om aktiviteten under gångna natten. ”En hel del tjutande om Heathcliff i Stadsparken när jag var ute med hunden vid midnatt.” ”Inte alls bra”, svarade Wild Bill. ”Hon har med all säkerhet redan fått hit honom. Men vi hittar honom garanterat i något pokerrum.”

Tydligen är det så att bara för att Heathcliff blir rik på poker i boken så beter han sig likadant när han gör bokutbrytningar. Det ligger så att säga i hans karaktärsbeskrivning. Enligt Wild Bill är det värsta som kan hända att Catherine blir sjuk av att springa ute på nätterna och leta efter Heathcliff. ”Han måste bort. Dör hon här vet vi inte vilken vändning storyn tar. Och recensenterna kan få nys om det.”

Ikväll (läs söndag) ska jag och Wild Bill åka till ett korridorkök på Delphi där det sägs pågå spel och dobbel. Wild Bill är något skeptisk. ”Tacka vet jag en riktig saloon”, muttrar han hela tiden. Jag kan också berätta att Wild Bill säger att med revolvrarna i en plastkasse är han rädd att någon ska hinna skjuta honom i ryggen.

Jag har sagt att han kan sitta med ryggen mot väggen.

*

För det första trodde jag att de flesta studenter åkt hem. Lund är underbart stilla under sommarmånaderna efter att terminen är slut. Men icke! Dessutom hade ryktet att Heathcliff kanske skulle dyka upp spridits och det var knökfullt i korridorköket. Alla persienner var nerdragna och det var full pokeraktivitet vid köksbordet. I ett hörn stod en äldre man och tryckte i svarta, slitna kläder och blek och oljig hy. ”Som jag trodde”, viskade Wild Bill. ”Det där är Uriah Heep. En av Heathcliffs groupies. Om han är här, är Heathcliff det garanterat!”

Fast jag lusläst blev jag tagen när jag såg honom! Heathcliff är lång, atletisk och välbyggd (han är precis som ni föreställt er i boken, fast mycket, mycket mer!). Han såg äldre ut än sina knappa nitton, såg faktiskt intelligent ut – inte alls obildad — även om en civiliserad vildsinthet lurade i hans markerade ögonbryn. Ögonen var så där fyllda av svart eld som de beskrivs i boken.

”Hickock, min gode man”, sa han. Med ena handen höll han ett hårt grepp om nacken på en gänglig littvetare med resttentor. ”Det här lilla lammet har hotat att klå mig i poker. Ha, ha, ha, han skulle bara veta hur farligt nära han är att klyva sitt pannben mot mina knogar istället.” Han vände sig till den skräckslagne studenten: ”Enda orsaken att jag inte slår ner dig nu är att jag ska kunna slå ihjäl dig senare om jag misstänker minsta falskspel, så för din skull är det säkrast att jag hädanefter vinner.”

Wild Bill brydde sig inte om att svara utan gick raskt fram till pokerbordet. Lyfte på ena bordssidan så marker och kort for ut över golvet. Studenterna som satt där for förskräckt upp och lämnade genast plats för honom. Han slet till sig en stol, satte sig prompt (med ryggen mot väggen) och blandade vant en medhavd kortlek.

”Han utmanar mig. Du får vänta på din tur”, väste Heathcliff mellan tänderna till littvetaren. ”Våga inte gå härifrån, för då lovar jag att slå in din bröstkorg som en rutten hasselnöt. Värderar du ditt eget liv be för att jag klår honom i spel, annars blir det snart din tur.”

Vi hade i förväg beslutat att jag inte skulle stanna. Wild Bill hade varnat mig: ”Det handlar trots allt om ett karaktärsmord och det är ingen trevlig syn.”

Tro nu inte jag har utvecklat någon överdriven beundran för Heathcliff — även om han är rena rama boksläppet — men jag önskar att Wild Bill åtminstone hade presentera mig för honom. Han har ju ändå blivit film (opera, balett, popsång…). Han tål att läsas mellan raderna.

Innan jag gick därifrån frågade jag Wild Bill vad jobbet gav honom. ”Inte mycket, är de äldre än sjuttio år finns inget garantiarvode längre.” Det fanns en ton av uppgivenhet hos honom.

*

På väg hem gick jag förbi sjukhusområdet och Catherines förtvivlade rop hördes på avstånd. I AF-tornets alla fönster såg jag att hon hade placerat stearinljus som fladdrade olycksbådande. Jag tror klockan var nästan tolv för strax efter hörde jag Domkyrkans klockor slå midnatt. Sedan blev det tyst.

Tidigt i morse fann jag en lapp från Wild Bill inskjuten under min dörr. Allt där stod var:

The End.

Copyright(C) Kristina Hård 2009-2014