KRISTINA HÅRD
BLODKRAXA finns nu även som ebok! Utgiven på Mörkersdottir förlag, där ni också kan hitta del 1 och 2, Kleptomania och Snösommar.
Köp ebok:
Adlibris
Bokus
Bookbeat
m.fl.
Köp tryckt bok:
Adlibris
Bokus
Cdon
Akademibokhandeln
Bookoutlet
M.fl
Nu finns Kleptomania som mobilspel! GRATIS att ladda ner för iPhone och Android, funkar också på iPad!
Boken Kleptomania kom 2014. Om bara några veckor är det dags för uppföljaren Snösommar! Tre år mellan två böcker känns som lång tid. Vad gjorde jag då? (Förutom att skriva förstås). Ett tag spenderade jag (kanske något för mycket) tid på att spela mobilspel. Tills jag tänkte att det är bättre att göra ett eget! Så väcktes idén till Kleptomania the game. Nu är jag här med både bok och spel och det känns suveränt. Klicka:
Den 28 september–1 oktober är det den årliga bokmässan på Svenska Mässan i Göteborg.
På torsdagen 28 september dyker jag upp på Skrivas scen kl 14-15 tillsammans med Frida Arwen Rosesund när vi pratar om hur det är att skriva en bokserie med Skrivarpoddens Kerstin Önnebo. Tröttnar man på sin värld och karaktärer, kan man undra och mer.
På fredagen hittar ni mig i Mörkersdottirs monter mellan 14-15 då jag signerar böcker. Mörkersdottirs monter hittas i Fantastikgränden, absolut hägtigaste och mest inspirerande hörnan av Bokmässan.
Det är också i Fantastikgränd som ni säkrast hittar mig andra tider också. Och vill ni ha en trollstämpel, signerad bok eller bara säga hej, hugg tag i mig!
Nu finns Kleptomania som mobilspel! GRATIS att ladda ner för iPhone och Android, funkar också på iPad!
Boken Kleptomania kom 2014. Om bara några veckor är det dags för uppföljaren Snösommar! Tre år mellan två böcker känns som lång tid. Vad gjorde jag då? (Förutom att skriva förstås). Ett tag spenderade jag (kanske något för mycket) tid på att spela mobilspel. Tills jag tänkte att det är bättre att göra ett eget! Så väcktes idén till Kleptomania the game. Nu är jag här med både bok och spel och det känns suveränt. Klicka:
Nu på lördag och söndag är jag på Fantastika. Jag deltar i tre paneler. Vi ses där!
LÖRDAG 18 JUNI:
SÖNDAG 19
Länk till Fantastika: https://fantastika2016.wordpress.com
Ur Himalayabreven
”Tack för hemsidan”, säger hon.
”För all del. Jag hör inte av dig på över ett år och sedan mejlar du kryptisk information att du vill ha det och det, och jag kan inte få tag på dig. Men jag gjorde mitt bästa, fixade passande foton, adress, hela köret. Tyckte själv att den blev hyggligt övertygande. Har du haft nytta av den?”
Himalayabreven kom ut 2010. Den handlar om en kvinna som inte vet vem hon är, hon saknar ett förflutet. Istället växlar hon mellan (minst) tre olika identiteter och sysslar med bedrägerier. Hennes vän Rikard är kriminell med kopplingar till östeuropa. Han har varit inblandad i olagliga stölder av kreditkortsnummer på nätet. Hon ber honom att fixa en fejkad hemsida för sin senast antagna identitet: Milla, som påstår att hon är fotograf med specialiteten, ”Svartvita foton. Som en modern hälsning till sekelskiftet.”
Skulle det inte vara kul om den fanns på riktigt? tänkte jag. En enkel sajt med lite foton, och kanske en fejkadress på Manhattan, om någon läsare skulle få för sig att kolla url:en från boken. Så jag registrerade adressen och fixade en enkel sida med några svartvita foton från New York som jag ”handkolorerade” i photoshop. Sådär lagom genomskinligt, men ändå kanske en gnutta litterärt.
Ur Himalayabreven
Galleriet i New York existerar inte på den namngivna adressen på hemsidan. Innehavaren av millastudios.com är ett företagsnamn som leder ut i tomma intet. IP-adressen visar sig registrerad på en scamlista.
I boken avslöjas hon, men det var som sagt en kul grej, tyckte jag. Tills min fejksida blev kapad av ryska maffian som gjorde om den till en riktig phishing-sajt som fiskade efter, just det … kreditkortsnummer.
Inte nog med det. När de väl fått fäste i den sajten så spred det sig. Min författarblogg som på den tiden låg på samma server som min (trodde jag) harmlösa fejkade boksajt blev också attackerad. “This site is blacklisted”, meddelade google. Det var som en sjuka som spred sig. För att komma åt problemet tvingades jag radera allt (glöm den fejkade boksajten, den var inte så intressant i sammanhanget längre). Alla texter jag skrivit, allt jag publicerat på min författarsajt gick hädan.
Helvete, tänkte jag. Så vill jag inte ha det. Jag fick börja om, men jag startade upp bloggen direkt under wordpress istället, för att åtnjuta dess beskydd, dess säkerhet från litterära spökerier och östeuropeiska (och förhoppningsvis andra) maffiosos.
Nya bloggadressen blev kristinahardblog.wordpress.com och det har funkat!
Det var ett tag sedan allt det här hände. Jag har nu terminerat all kontakt med domänleverantören vars säkerhet hade fler hål än ett såll. Från och med nu pekar även min urspringliga adress: kristinahard.com direkt (och endast) på den här wordpressbloggen. Båda adresserna funkar nu för att ta sig hit!
kristinahard.com eller kristinahardblog.wordpress.com
Vad kan jag säga … goodbye loopia – never again!!
Men det betyder också att mejlen som står på min kontaktsida kommer att upphöra, i alla fall tillfället tills jag flyttat även den. Bästa sättet att kontakta tills dess är att skicka ett meddelande/comment via min kontaktsida (meddelandet syns bara för mig) på den här bloggen eller ett meddelande till min författarsida på facebook
Först skriver jag det, sedan händer det. Problemet är att nu skriver jag om troll …
Skaffa ett signerat exemplar av KLEPTOMANIA! Jag signerar på bokmässan i Göteborg.
Obs! UPPDATERADE TIDER!
Ni hittar mig i Kabusas monter (där även Styxx håller till):
fredagen den 26:e kl 14.15 – 14.39
lördagen den 27:e kl 11.30 – 11.45
söndagen den 28:e kl 12.45 – 13.00
Dessutom signerar jag SF-bokhandelns monter på söndagen kl 16.00
Och varför inte ta EN FANTASTISK PAUS FRÅN BOKMÄSSAN? Fantastisk Podd spelar in ett live-avsnitt i mysig SF-bokhandelmiljö, nämligen på SF-bokhandeln, Kungsgatan 19. Tid: Fredag den 26 september, klockan 16. Tips för alla som behöver en paus från mässkaoset.
Medverkar gör Pål Eggert, Kristina Hård, Maria Turtschaninoff, Nene Ormes och Fredrik Persson.
Ja
g läser om en kvinna som ville åt orden i ett annat språk, förstå uppbyggnaden och komma åt innehållet. Språket höll på att dö ut och talades bara av de äldre kvinnorna. Därför satte hon sig mitt bland dem och ägnade sig åt det aviga och räta. Hon lärde sig sticka efter deras regler. Lindade garnet annorlunda runt fingret innan stickorna hakade tag i det och drog det genom öglorna till en helhet. Med varje maska erövrade hon språket. Det vill jag också. Hur får jag den där allra första raden maskor elastisk? Elastisk som ett gummiband, så att skapelsen kan träs över huvudet med rum för armar som klättrar in i avigsidans fulhet. Mina första rader blir stumma. Resåret blir för snävt, hårt och oelastisk. Jag överväger att gå in i en garnaffär och fråga. Men nånstans är det underförstått att jag redan kan konsten och längtan att få skapa egna mönster och färgkombinationer kan inte bli betrodd om jag inte klarar av första raden. Jag kan återvända till ett fiktiv dåtid och försöka nysta upp tråden. Hitta vad som binder ihop livet eller trasslar till det. Jag kan ändra om i mönstret, låta nya meningar haka fast i varandra, repa upp och dra åt där det känns glest och blåsigt, fylla på med udda stuvar, avklippta händelser från tid och rum som väntar på att få återanvändas. Eller dra i garnet så hela verket rämnar. Frågan är om första raden är tillräckligt elastisk. Avstampet.
x
x
x
x
Om lite mer än en vecka släpps Kleptomania. Det är förstås alltid lika nervöst ur ett författarperspektiv varje gång en bok lämnar en. För det är det den gör, på sätt och vis – men kanske ändå inte.
Jag tycker om själva skrivandet, jag tycker om att redigera. I och med att slutmanuset går iväg till förlaget och boken trycks så försvinner det intima förhållandet till texten som fanns när jag fullständigt begravde mig i arbetet med att få fram den. Mitt förhållande till berättelsen, där jag innan ”talade till den” genom att formulera orden och manipulera karatärerna, övergår i att ”tala om den” istället. Jag kan inte längre peta på en karaktär och få den att hoppa, utan karaktären fastnar för evigt i sin inbundna bokform utom räckhåll för mig.
Att tala om sin egen bok är inte heller samma sak som att tala om någon annans bok. När jag skriver en berättelse skriver jag också in känslorna och allt extra som passerar genom tankarna. Resultatet är kanske endast en eller några få nedskrivna meningar, men allt det överflödiga, allt som inte hamnar som text, finns ändå kvar för alltid associerat till orden.
Som den gång när jag som tonåring lyssnade på Orson Welles radiodrama ”The War of the Worlds” och samtidigt sydde om en gammal jacka och den för alltid blev ”War of the Worlds-jackan” för mig efter det. Likadant är det med mina berättelser. De kommer med sina egna osynliga omsydda ”War of the Worlds-universum” som bara jag känner till. Så när jag får frågan ”Vad handlar den om?” kan det vara klurigt att veta var jag ska börja nysta.
Kleptomania handlar om hur vår verklighet dras in i något som kommer att vända upp och ner på allting. Den handlar om en rad personer som hamnar i situationer som de inte bett om, och hur de tvingas agera därefter – både sämre och bättre och ibland utan något val alls. Den handlar om identitet. Den berättar en tragisk händelse inne i mörkaste skogen med efterverkningar större än någon kunnat anat femton år senare. Men vad är det som slår tillbaka?
Förlaget menar att “Girighet har sitt pris” och bokens baksidestext säger:
Linus Kaiser har lyckats. Hans luftskeppsimperium är en enorm framgångssaga. Men sanningen börjar komma ikapp honom. Svarta skuggor tornar upp sig – människa eller djur är på jakt efter det som tillhör dem. Ingra Varg kommer till huvudkontoret Kaisertorn utanför Stockholm, och får tillträde till Linus privata våningar högst upp i glaskomplexet. Hon vill veta sanningen bakom framgången och varifrån pengarna kom. Ingen anar priset Linus Kaiser fått betala för sin girighet.
SF-bokhandeln i Malmö kallar den för alternativhistorisk folktroskräck på sin blogg.
När jag i början skriver att boken lämnar en – men kanske ändå inte – är det för att jag skriver på en fortsättning. Åter styr och ställer jag på nytt med mina karaktärer, utom dem som jag tagit ordentligt död på förstås.
Kristina Hård - författare 