Jag har haft en intressant diskussion med en vän om trollen, framförallt om folktrons troll, inte litteraturens eller de efteråt nedtecknade sagornas. Frågor om trollvärlden har egen personlig vilja, vad som driver ett troll, om det är  en mänsklig egenskap att medvetet åsamka andra skada snarare än ett trolldrag, behöver trollen oss människor osv? Här har jag sammanfattat lite av diskussionen, mest är det mina egna personliga tankar om trollen…

Kanske saknar folktrons trollvärld egen vilja (om man som  vilja menar att uppfylla en fördefinerad uppgift, tex beskyddare eller hämnare). För mig representerade folktrons figurer gränser, eller levandegjorda förhållningsregler, mot det människan inte kan passa in i en rationell värld. Bokstavligen mot det okända såsom okunskap om naturlagarna och dess effekter, men också mot sidor hos oss själva som vi kanske inte förstår, kan sätta ord till, eller alltid vill erkänna. Skogsråets sexualitet är ett rått begär som kanske inte passar in i en tyglad världsbild och framförallt inte på kyrkans syn på sexualiteten under den tid hon kanske var mest högaktuell. Trollen är för mig det oregerliga i människan och även det oberäkneliga. Drag som inte är speciellt smickrande att framhäva, men som ändå finns hos de flesta.

I sin relation till människor verkar trollen snarare ha drivits av det faktum att läge uppstått. Ej kyrktagen kvinna ensam i skogen = ta henne! Odöpt barn utan tillsyn = byt ut ungen! Det berättas att trollen som bodde vid Klacken på Hallandsåsen låg i ständig fejd med en gård. De dagar man bakade på gården passade trollen gärna på att stjäla bröd. På gården märkte man alltid bröden med ett kors, för då kunde inte trollen ta dem, vilket gjorde dem sura. En annan gård som var mer frikostig och struntade i detta fick däremot alltid tillbaka eventuella stulna bröd när trollen i sin tur hade bakdagar. Det fanns ett givande och tagande i relationen människa-troll. Men inbördes gillade de rikedomar, ställde till med stora kalas, bjöd in andra troll, samlade på skatter, festade, söp, hade kungar mm (har jag hört 😉 )

Om man förr i tiden drog på sig ett övernaturligt väsens negativa uppmärksamhet berodde det i många fall på att man hade gjort något, eller befunnit sig på något ställe, man inte skulle. Vissa platser eller speciella tider på dygnet eller under året var man mer utsatt för det övernaturliga. Men det är nästan alltid bundet till en övergång från ett tillstånd till ett annat. Ett slags ingemansland. Som vid gryning och skymning när det är varken natt eller dag, eller som vid vårdagjämning och höstdagjämning när vinterhalvåret övergår till sommarhalvår eller vice versa, eller när natten är som längst eller som kortast. Tillfällen när vi står och väger mot förändring. Mycket verkar också ha handlat om att begränsa människors levnadssfär, men inte utifrån en auktoritetstro snarare som ett kollektivt skydd mot just förändring och det okända.

Jag förmodar att ju fler vetenskapliga förklaringar till en gång oförklarliga fenomen, och ju längre vi fjärmar oss från en kristen präglad syn på gott och ont, desto mer avlägsnar vi oss från trollen. Samtidigt måste vi ju då plocka med oss deras oregerlighet och oberäkneliga natur och göra om det till ett accepterat mänskligt drag, eller möjligen projicera det på något annat.

Just nu står vi också och väger mot förändring. Många ser det som om vi närmar oss den teknologiska singulariteten. En teoretisk tidpunkt som kännetecknas av teknologiska framsteg delvis orsakade av maskiners förmåga att förbättra sig själva tack vare artificiell intelligens. Kanske är det då symptomatiskt att de som är mest troll idag håller till på internet, ett nytt slags ingemansland, och ställer till med sin oreda där?