Myrarv
Efter att Myrarv a.k.a Airis förbannat Linus försvinner hon. Ner i träsket i väntan på fortsättningen kanske?! God Jul och Happy Holidays till alla!
Category: Uncategorized
Kleptomania är nu talbok!
En talbok går inte att köpa, den går att låna, men inte av vem som helst. För att alla ska kunna läsa böcker, även de med läsnedsättning, så blir efterfrågade böcker inlästa som talböcker. MTM – Myndigheten för Tillgängliga Medier – finns för att se till att böcker når även de som måste lyssna på en bok för att alls kunna läsa den. Biblioteket med talböcker hittar man på legimus.se.
Jag är jätteglad över att Kleptomania finns som talbok! Att denna service ges till de som måste läsa annorlunda är en fantastisk bra sak med vårt land! Det betyder också att alla mina böcker nu finns utgivna som tillgängliga medel – eller talböcker.
Roliga småfakta om mina böcker som talböcker:
- Alba läses av en man – vilket blir lite speciellt då rösten i boken, som berättar historien, är en kvinna.
- Himalayabreven är inläst av en som heter Marika. Dessutom är den inläst i Finland av motsvarigheten till MTM, och där också av en som heter Marika! Men de har olika efternamn och den finländska versionen ska vara inläst på finlandssvenska.
- Man kan provlyssna på inläsningarna på legimus.se. Hur den finska uppläsningen låter vet jag tyvärr inte.
Provlyssna här på Kleptomania
Provlyssna här på Alba
Provlyssna här på Himalayabreven (Intron till boken)
Först skriver jag det, sedan händer det …
Ur Himalayabreven
”Tack för hemsidan”, säger hon.
”För all del. Jag hör inte av dig på över ett år och sedan mejlar du kryptisk information att du vill ha det och det, och jag kan inte få tag på dig. Men jag gjorde mitt bästa, fixade passande foton, adress, hela köret. Tyckte själv att den blev hyggligt övertygande. Har du haft nytta av den?”
Himalayabreven kom ut 2010. Den handlar om en kvinna som inte vet vem hon är, hon saknar ett förflutet. Istället växlar hon mellan (minst) tre olika identiteter och sysslar med bedrägerier. Hennes vän Rikard är kriminell med kopplingar till östeuropa. Han har varit inblandad i olagliga stölder av kreditkortsnummer på nätet. Hon ber honom att fixa en fejkad hemsida för sin senast antagna identitet: Milla, som påstår att hon är fotograf med specialiteten, ”Svartvita foton. Som en modern hälsning till sekelskiftet.”
Skulle det inte vara kul om den fanns på riktigt? tänkte jag. En enkel sajt med lite foton, och kanske en fejkadress på Manhattan, om någon läsare skulle få för sig att kolla url:en från boken. Så jag registrerade adressen och fixade en enkel sida med några svartvita foton från New York som jag ”handkolorerade” i photoshop. Sådär lagom genomskinligt, men ändå kanske en gnutta litterärt.
Ur Himalayabreven
Galleriet i New York existerar inte på den namngivna adressen på hemsidan. Innehavaren av millastudios.com är ett företagsnamn som leder ut i tomma intet. IP-adressen visar sig registrerad på en scamlista.
I boken avslöjas hon, men det var som sagt en kul grej, tyckte jag. Tills min fejksida blev kapad av ryska maffian som gjorde om den till en riktig phishing-sajt som fiskade efter, just det … kreditkortsnummer.
Inte nog med det. När de väl fått fäste i den sajten så spred det sig. Min författarblogg som på den tiden låg på samma server som min (trodde jag) harmlösa fejkade boksajt blev också attackerad. “This site is blacklisted”, meddelade google. Det var som en sjuka som spred sig. För att komma åt problemet tvingades jag radera allt (glöm den fejkade boksajten, den var inte så intressant i sammanhanget längre). Alla texter jag skrivit, allt jag publicerat på min författarsajt gick hädan.
Helvete, tänkte jag. Så vill jag inte ha det. Jag fick börja om, men jag startade upp bloggen direkt under wordpress istället, för att åtnjuta dess beskydd, dess säkerhet från litterära spökerier och östeuropeiska (och förhoppningsvis andra) maffiosos.
Nya bloggadressen blev kristinahardblog.wordpress.com och det har funkat!
Det var ett tag sedan allt det här hände. Jag har nu terminerat all kontakt med domänleverantören vars säkerhet hade fler hål än ett såll. Från och med nu pekar även min urspringliga adress: kristinahard.com direkt (och endast) på den här wordpressbloggen. Båda adresserna funkar nu för att ta sig hit!
kristinahard.com eller kristinahardblog.wordpress.com
Vad kan jag säga … goodbye loopia – never again!!
Men det betyder också att mejlen som står på min kontaktsida kommer att upphöra, i alla fall tillfället tills jag flyttat även den. Bästa sättet att kontakta tills dess är att skicka ett meddelande/comment via min kontaktsida (meddelandet syns bara för mig) på den här bloggen eller ett meddelande till min författarsida på facebook
Först skriver jag det, sedan händer det. Problemet är att nu skriver jag om troll …
I went to Loncon3
This August I went to Loncon3, my first Worldcon. I talked to some people the other day, mentioning I’ve been to London.
“London. Doing what?”
“I went to the World Science Fiction Convention.”
“Well, isn’t it nice to be allowed to be childish once in a while!”
I hate that. I’s like when I tell people I write novels, sometimes this will happen:
“What do you write?”
“Science fiction and fantasy.”
“Oh, I can’t read that, it’s too … you know….”
No, I don’t know?!
Once I met an acclaimed writer of history books, I told him my debut was a science fiction novel:
“Noooo, really, they let you do that?!”
They?
The Loncon 3 Worldcon event was held over five days at London ExCel . Five days filled with over 1000 programme items. Seminars, panels, readings, discussions, theatre plays, masquerade, signings, workshops, concerts, art exhibition, the Hugo awards ceremony, books, books, books, authors, interviews and books … and so much more.
I listened to Nin Harris with a Phd in Postcolonial Literature talk about Vampires and Identity, and it was different vampires than the likes of Dracula.
I saw the world premiere of the play The Anubis Gates, after the book with the same name by Tim Powers. I read that book years ago — read it! — seeing the play was exciting.
I saw Hallucinating Shakespeare with Michael Anderson. I grew up in a Swedish town opposite Elsinore, it takes 20 minutes by a ferry to go there. The castle is right by the water. Growing up I saw it every day from a distance. In sunshine, in mist, in rain and in gloomy darkness. When I read Hamlet it literally took place on the opposite shore from where I was. If I can go to “anything Shakespeare”, I’ll do it. Hallucinating Shakespeare was a great show.
At the panel Scientists without Borders, a astrophysicist, a spacecraft engineer, a geophysicist, an astronomer and a cancer researcher (four of them women) talked about working in multinational teams. At the end of every panel there was room for questions from the audience. A young girl, she’d just started out in mathematics, asked the panel about being a woman in the fields of science. Are there many? No, we are few, came the answer. But don’t let that discourage you! And remember, you can have both a family and a career. “When I was doing research studies in Sweden”, one of them told us. “I got the question ‘Who’s your supervisor?’ Professor this-or-that, I answered.” “Oh, isn’t that amazing, he has five kids and still managed to make it to professor!” The message to the girl in the audience was: you don’t have to choose you can have it all, and as for kids, they have two parents who can take equal responsibility. Go for it!
Friday night was concert night. Worldcon Symphonic Orchestra with soprano Sarah Fox, members of the London Symphony, Royal Philharmonic and London Philharmonic Orchestras performed works related to science fiction and fantasy. You can listen here. If you wonder why the man is making gestures in the air, google theremin.
I also went to several readings. I listened to George RR Martin reading for almost an hour from (yet) unpublished works about Westeros. And the first Patrick Rothfuss told us was to put away our mobile phones, we were there to listen and enjoy. One piece he read from was a book review he’d written, giving us some thoughts on matters that matter. It won’t be in his voice but you can find it on goodreads here.
I went to panels where they discussed politics in books, how to handle historical facts, the problem with making a living writing sf&f, the difficulties with translations, fantasy and medieval times, whether having a pen name (or several) is a good idea or not and what makes a great book cover. I marvelled at the costumes at the masquerade. I wanted to go to How to make a Dwarf Mammoth with Tori Herridge, a paleontologist at the Natural History Museum of London, but it coincided with something else. I did listen to her on Fake Science for Fun, Profit and Disaster with Paul Cornell, J.A.Clement and Andy Sawyer. The Piltdown man, the “stitched together” platypus (which wasn’t a fake) and such stuff.
A Worldcon is many things, a lot more than mentioned here. It’s also meeting friends and making new ones. It is love, literature and commitment, and that makes it fun, inspirational and dead serious — in a good way.
Yeah, I went to the 72nd Worldcon in London, but I wasn’t alone. It was me and some 7000+ from all over the world.
Signerar i Sf-bokhandeln Malmö på fredag den 22/8
I dagarna sju(!) firar Sf-bokhandeln 30-års jubileum! Det började i måndags och pågår till nu på söndag, 18-24 augusti. Det firas i Stockholm, Göteborg och Malmö. Samtidigt den här veckan är det dessutom Malmöfestivalen. Med andra ord, ett besök på Sf-bokhandeln i Malmö och till staden själv är väl motiverat! På fredag signerar jag min bok Kleptomania i butiken klockan 16.00. Välkommen in och skaffa ett exemplar eller bara för att säga hej!
Här kan ni läsa mer om Sf-bokhandelns jubileumsvecka i Malmöbutiken (även Sthlm och Gbg programmet finns att läsa där):
Malmöfestivalens hemsida:
Avstampet
Ja
g läser om en kvinna som ville åt orden i ett annat språk, förstå uppbyggnaden och komma åt innehållet. Språket höll på att dö ut och talades bara av de äldre kvinnorna. Därför satte hon sig mitt bland dem och ägnade sig åt det aviga och räta. Hon lärde sig sticka efter deras regler. Lindade garnet annorlunda runt fingret innan stickorna hakade tag i det och drog det genom öglorna till en helhet. Med varje maska erövrade hon språket. Det vill jag också. Hur får jag den där allra första raden maskor elastisk? Elastisk som ett gummiband, så att skapelsen kan träs över huvudet med rum för armar som klättrar in i avigsidans fulhet. Mina första rader blir stumma. Resåret blir för snävt, hårt och oelastisk. Jag överväger att gå in i en garnaffär och fråga. Men nånstans är det underförstått att jag redan kan konsten och längtan att få skapa egna mönster och färgkombinationer kan inte bli betrodd om jag inte klarar av första raden. Jag kan återvända till ett fiktiv dåtid och försöka nysta upp tråden. Hitta vad som binder ihop livet eller trasslar till det. Jag kan ändra om i mönstret, låta nya meningar haka fast i varandra, repa upp och dra åt där det känns glest och blåsigt, fylla på med udda stuvar, avklippta händelser från tid och rum som väntar på att få återanvändas. Eller dra i garnet så hela verket rämnar. Frågan är om första raden är tillräckligt elastisk. Avstampet.
x
x
x
x
Vi pratar recensioner
I det senaste avsnittet från Fantastisk podd som kom igår pratar jag, Nene Ormes och Karin Tidbeck hur vi upplever att det är att få recensioner. Vi pratar inte specifika recensioner i sig, vi pratar om fenomenet i stort och vad det faktiskt betyder för oss som författare. Recensioner är en stor del av ett författarskap. Det är en viktig kanal för att bli synlig i den ocean av böcker som finns därute, och som hela tiden fylls på i en rasande fart. Samtidigt är inte ämnet helt lätt, känslan av att ha en recension framför sig och våga läsa den är svår att beskriva. För visst är det märkligt hur känslorna kan pendla, gå från ena ytterligheten till den andra styrda av endast få ord? Och att överhuvud få uppmärksamhet av det slaget kan också vara något av en chock första gången. Helt plötsligt är det någon annan som ser det jag har gjort och denna andra har dessutom en egen relation till det som jag inte kan, eller ska, påverka.
Själv har jag kommit fram till att det som jag absolut tycker bäst om med en bok är själva processen att skriva den. Det är därför jag gör det, för att det helt enkelt är så himla kul. Vi pratar lite om det också i podden, att det är arbetet med en bok som är det stora. Jag såg det extra tydligt när jag under en kort period själv agerade recensent. Det var innan jag hade bokkontrakt. Jag fick tillsänt mig en ny bok i veckan som jag läste och skrev om. Det var blandat, allt från diktsamlingar till faktaböcker. Men så kom en egenutgiven fantastikbok i brevlådan och helt plötsligt hade det kunnat handla om mig själv. Det var ju det jag ville, ge ut min science fiction-bok Alba. Det fick mig att tänka på vad jag ville vara. Ville jag vara recensent eller ville jag vara författare? Nu finns det ju massor personer som är både och, och klarar det lysande. Kanske är det något som kommer att förändras med tiden, men just då kände jag starkt att det jag främst skulle syssla med och lägga tid på var att skriva mina texter. Det är det jag gillar mest och där ingår också att visa andra deras texters potential. Det är därför jag också tycker om att undervisa i att skriva. För mig handlar författarskapet om själva skrivandet, den period i en berättelses liv när man sitter och väger ord och låter tiden lösas upp för att man mentalt befinner sig någon helt annanstans.
Här är länken till avsnittet om recensioner på Fantastisk Podd. Glöm inte att lyssna till alla våra andra avsnitt också. Alla handlar de om att vara författare och allt var det innebär. Själv blir jag glatt överraskad vid varje nytt avsnitt från de andra medlemmarna, att vara författare har visat sig vara en ständigt pågående inlärningsprocess.
Fantastisk Podd – 10 – En fluga på väggen!
Fantastisk Podd drar till Andra Världar!
Fantastisk Podd kommer att ha ett bokbord på bokmässan Andra Världar nu till helgen den 26+27april i Kulturhuset i Jönköping! Om du undrar vad Andra Världar är för slags bokmässa kan du läsa om du klickar här, där du även hittar programmet! Eller som Andra Världar själv beskriver det:
Andra Världar är bokmässan med inriktning mot fantasy, science fiction, skräck och annan fantastik. Här står förlagen och författarna sida vid sida, vilket gör det lättare att hitta de där guldkornen som annars försvinner i mängden eller inte får synas alls.
Eller varför inte passa på att få tips och råd för egna projekt? Till Andra Världar kommer även de speltillverkare, illustratörer och andra sagolika hantverkare som vill delta i detta tvådagarsblot till vår älskade fantastik.
Bokbordet kommer att dukas upp med underbara fantastiktitlar från oss fantastiska poddare (förhoppningsvis fyller vi bordet och lite till). Jag kommer att vara där, plus flera av mina poddkollegor från Malmö, Väst och Stockholm. Finland har av geografiska skäl svårt att närvara men har skickat sina bästa böcker! Alltså, Jönköping nästa helg, fritt inträde och fullt med fantastiklitteratur. Vem kan motstå det som är i närheten eller har vägarna förbi?
Klicka på Fantastisk Podd-bilden för att komma till fantastiskpodd.se och lyssna till vår podcast, eller använd länken till höger!
… tala inte om trollen (eller gör det på egen risk)
Kleptomania har klivit ut i verkligheten. I fredags var det boksläpp på Sf-bokhandeln i Malmö. Finns det ett bättre ställe att ha boksläpp för en fantasy, i den miljö där den hör hemma? Antagligen inte. Det firades bl.a. med en Kleptomaniatårta som var en överraskning! (Spoilertårta fast ändå inte)
Ett riktigt lyckat boksläpp!! Jag kan inte sticka under stol med att jag var nervös. Det hör till ett boksläpp. Man jobbar på ett manus i bokstavligen flera år och så helt plötsligt finns den därute, tillgänglig för alla, det som bara varit ens eget förut.
Sent på kvällen fick jag BTJ:s utlåtande. Och bättre kunde det inte vara.
Hård har skrivit något så ovanligt som en svensk skräck science-fiction som står sig väl i den internationella konkurrensen. Hon är en skicklig stilist och miljöbeskrivningarna håller hög klass. En välskriven skräckroman för alla som gillar det oväntade.
På lördagen medverkade jag i Lundströms bokradio och pratade troll, skräp och boken! Programmet sändes klockan 8 på morgonen, vilket är en okristlig tid efter att ha haft boksläpp kvällen innan. Men som tur kan man ju lyssna på nätet! Här är länken. Jag är med vid ca 25 minuter in i programmet. Hon som intervjuar pratar en del om skräpet som finns med i boken.
Fanfic picture av skräpet. Skapad av Ann Engqvist, som också stod för tårtan! På Swedish Zombie beskrivs skräpet som en David-Lynch version av mumintrollet 🙂
Och jag är tillbaka i skrivandet. Och jag lovar, fortsättningen på vad Tidningen Kulturen kallar vuxensagan Kleptomania kommer inte allt bli vad någon tror …
Vad handlar den om?
Om lite mer än en vecka släpps Kleptomania. Det är förstås alltid lika nervöst ur ett författarperspektiv varje gång en bok lämnar en. För det är det den gör, på sätt och vis – men kanske ändå inte.
Jag tycker om själva skrivandet, jag tycker om att redigera. I och med att slutmanuset går iväg till förlaget och boken trycks så försvinner det intima förhållandet till texten som fanns när jag fullständigt begravde mig i arbetet med att få fram den. Mitt förhållande till berättelsen, där jag innan ”talade till den” genom att formulera orden och manipulera karatärerna, övergår i att ”tala om den” istället. Jag kan inte längre peta på en karaktär och få den att hoppa, utan karaktären fastnar för evigt i sin inbundna bokform utom räckhåll för mig.
Att tala om sin egen bok är inte heller samma sak som att tala om någon annans bok. När jag skriver en berättelse skriver jag också in känslorna och allt extra som passerar genom tankarna. Resultatet är kanske endast en eller några få nedskrivna meningar, men allt det överflödiga, allt som inte hamnar som text, finns ändå kvar för alltid associerat till orden.
Som den gång när jag som tonåring lyssnade på Orson Welles radiodrama ”The War of the Worlds” och samtidigt sydde om en gammal jacka och den för alltid blev ”War of the Worlds-jackan” för mig efter det. Likadant är det med mina berättelser. De kommer med sina egna osynliga omsydda ”War of the Worlds-universum” som bara jag känner till. Så när jag får frågan ”Vad handlar den om?” kan det vara klurigt att veta var jag ska börja nysta.
Kleptomania handlar om hur vår verklighet dras in i något som kommer att vända upp och ner på allting. Den handlar om en rad personer som hamnar i situationer som de inte bett om, och hur de tvingas agera därefter – både sämre och bättre och ibland utan något val alls. Den handlar om identitet. Den berättar en tragisk händelse inne i mörkaste skogen med efterverkningar större än någon kunnat anat femton år senare. Men vad är det som slår tillbaka?
Förlaget menar att “Girighet har sitt pris” och bokens baksidestext säger:
Linus Kaiser har lyckats. Hans luftskeppsimperium är en enorm framgångssaga. Men sanningen börjar komma ikapp honom. Svarta skuggor tornar upp sig – människa eller djur är på jakt efter det som tillhör dem. Ingra Varg kommer till huvudkontoret Kaisertorn utanför Stockholm, och får tillträde till Linus privata våningar högst upp i glaskomplexet. Hon vill veta sanningen bakom framgången och varifrån pengarna kom. Ingen anar priset Linus Kaiser fått betala för sin girighet.
SF-bokhandeln i Malmö kallar den för alternativhistorisk folktroskräck på sin blogg.
När jag i början skriver att boken lämnar en – men kanske ändå inte – är det för att jag skriver på en fortsättning. Åter styr och ställer jag på nytt med mina karaktärer, utom dem som jag tagit ordentligt död på förstås.
Kristina Hård - författare 